Frågor och svar! en kort intervju med en av våra utbildare och grundare, Heidi Nilsson.

Ni använder regression som verktyg! Vad för slags hokuspokusskola är ni egentligen?

Haha, ja, visst hade det varit superkul om vi var en egen version av Harry Potters Hogwards! Men riktigt så hokuspokus är det inte. Vi trollar inte bort något alls hos oss. Det finns tyvärr väldigt lite mystik och inga trollformler eller magiska drycker. Vi ser psykologi och människan som något otroligt logiskt. Men jag förstår din fråga angående regression. Det är ju ingen vedertaget sätt att arbeta med inom modern psykologi. Jag tror kanske det handlar mest om hur man använder sig av regression och vad man tror sig hitta i en regression. 
Vi använder regression som ett verktyg för klienten att själv upptäcka mönster och känslor genom ett djupavslappnat tillstånd.

Hur menar du nu?

Vi människor har ofta svårt att se oss själva objektivt vilket kan göra det svårt för oss att verkligen upptäcka våra beteenden, känslomönster och hur vi uppfattar och tolkar vår omvärld, våra medmänniskor och vår egen roll i det hela.
Genom en regression som till exempel utspelar sig i ett sk. Tidigare Liv så tittar vi på allt det där jag nyss nämnde och jämför det med nuvarande situation.
Det skapar ett nytt perspektiv hos våra klienter som möjliggör en förändring. Det är inte konstigare än en dröm, fantasi eller en fri meditation där man fritt får associera och tolka ur sitt eget perspektiv. Det vi får reda på är ju just det - Klientens perspektiv.
Våra terapeuter är utbildade i att inte tolka åt sina klienter, det gör klienten själv, utan bara spegla och ställa öppna frågor om upplevelsen så att klienten själv finner sina svar.

Jaha, vad då är alltid klientens perspektiv det rätta?

Bra fråga! Det finns två svar på det.
Svar 1: Klientens upplevelse utifrån sitt upplevda perspektiv är alltid rätt.
Svar 2: Sen betyder inte det att klientens tolkning är rätt.
Hen kanske tolkar situationer negativt eftersom till exempel hens självbild är negativ. Då stämmer ju inte klientens perspektiv.
Vi behöver reda ut båda dessa för att skapa en bredare bild. I detta hittar vi flera anledningar till varför man tolkar något på ett visst sätt. 

Är man hypnotiserad i en regression?

Inte alls! Det är som att dagdrömma eller meditera
Skulle du vilja avbryta så öppnar du bara dina ögon.
Djupavslappningen skapar en trygghet. Man känner sig lugn och kan tillåta sig att vara nära sig själv. Vi vill inte gärna se oss själva, det kan väcka en del skam. Men i detta tillstånd kan vi möta våra negativa självbilder och frigöra oss från skammen dessa tillför.

Varför har man en negativ självbild då?

En negativ självbild kan uppstå på många sätt.
Bland annat hur vi bemötts under uppbyggnaden av vår självbild.

Vår barndom?

Ja, vår barndom. Hur andra hade förmågan att se oss präglar fortfarande våra självbilder i viss mån.

Så allt är föräldrar och skolans fel?

Nej, jag skulle nog inte vilja uttrycka mig i termer som att det är någons fel sådär precist eller exakt.
Man behöver se varje människas anledning och höra varje människas berättelse.
Vi bär ju på generationer av beteenden och brister, förmågor och styrkor. Mycket handlar om vårt eget förvaltande av detta arv. Problemet uppstår när vi som barn ska jonglera allt det där. Då uppstår många missuppfattningar i oss. Barn är inte utrustade nog att förstå eller hantera vuxna känslor och beteenden. I en perfekt värld vore det tvärt om så att de vuxna visar barnen hur man reglerar stress och pratar om känslor, hanterar situationer och bemöter, tröstar och förklarar. Men, om den vuxna inte lärt sig det själv så blir det en svår uppgift att lösa, både som förälder till sina barn, som barn till en förälder med oförmåga men också som vuxen i förhållande till sitt eget inre barn . Tyvärr spiller detta över och blir till nästa generations problem att lösa vilket gör att vi ibland inte förstår alls varför vi mår som vi gör eller känner som vi känner. Våra föräldracoacher utbildas till exempel i att hjälpa föräldrar att kunna möta sina barn på ett nytt, bättre sätt. Detta kan i sin tur bryta ett gammalt mönster som annars blivit nedärvt oavsett om man vill det eller ej. Kan du till exempel tänka dig något jobbigare än att själv bli liknad vid din förälders dåliga egenskaper? Det är jobbigt. Vi varken vill eller kan hjälpa att vi är som vi är, men vi kan förändra det. 

Är alla mina problem kopplade till barndomen då tror du?

Jag tror att det är bra att ha en riktning när man ska lösa ett upplevt problem. Vi har valt att rikta oss mot barndom. Att titta på vem jag är och hur jag haft det kan ge en bra ingång i hur vi klarar av att möta och hantera situationer i vår nutid. Vem ska jag fråga om inte mig själv när det kommer till mina egna problem? För hjälpa sig själv att hitta svaren behöver man vidga sitt perspektiv en aning annars landar man ofta i sina vanliga svar. Om dessa vanliga svar är en del av problemet då kommer de inte hjälpa mig nu heller. Vi behöver ibland ta reda på varför jag gör vissa val, undviker vissa saker och reagerar på ett visst sätt i vissa situationer för att förändra det. När jag dessutom kan bearbeta skam och höja min självkänsla på köpet så minimerar jag risken att återgå till mitt beteende. Våra terapeuter arbetar med att hjälpa klienten att vidga sitt perspektiv, skapa förståelse för sig själv och våga möta de känslor som man inte känner sig trygg med. När man vågar möta sina egna känslor behöver man inte längre gå så långa omvägar för att undvika dem. Hur vi lärt oss möta känslor är ofta beroende av hur våra föräldrar och i sin tur deras föräldrar varit kapabla att ta hand om sina och sina barns känslor. Det blir som ett arv som vi förhåller oss olika till beroende på vem vi är och i vilken tid vi växer upp. Vi behöver egentligen inte veta något alls om våra förfäder för att förstå oss själva. Vi får oändligt med insikt i deras liv bara genom att titta på mitt eget förhållningssätt. Men det kan vara fint att känna att jag är en del av en lång rad liv och skeenden. De är skönt att lasta av sig lite av all skuld man lägger på sig själv för att man är på ett visst sätt. 

Så en Regression är en resa in i mina förfäders liv med andra ord?

Haha, ja tänk om man kunnat resa in i nån annans minne sådär.
Som svar måste jag igen ge ett dubbelt svar. Nej och ja. Jag tror man behöver släppa aspekten om att det handlar om ett minne av något. En regression behöver inte ha någon fast destination så som ett Tidigare Liv. Man kan hamna i vilken situation som helst. Vissa hamnar i barndomsminnen, andra svävar runt på ett moln. Vissa åker på en resa i rymden andra är under vatten.
I en regression är det inte minnet av något eller händelsen i vilket den utspelar sig som spelar roll. Det är upplevelsen. Alltså dina känslor, dina tankar och ditt förhållningssätt.
Vi vill titta på ett upprepat beteende men samtidigt lägga in fler aspekter än bara beteendet. Det kan vara svårt att tänka sig till. Då är en regression till hjälp.

Gör era terapeuter regressioner med alla sina klienter?

Nej, inte alls! Vår terapimetod är individbaserad och eftersom vi har olika behov så möter vi alla utifrån det. Vissa har ett behov att tänka sig fram till lösningar, andra vill känna. Vissa vill se det framför sig i text eller bild, andra vill uppleva det i visualisering. Samtalet är ett av de starkaste verktygen vi har. Det spelar ju ingen roll för oss terapeuter vilket sätt vi använder. Huvudsak är att klienten lämnar oss med en mer komplett bild av sig själv där självkänslan är tryggare och starkare än när klienten kom. Vi arbetar ur anknytningsperspektiv, objektrelationsperspektiv, behovsperspektiv och vi tittar ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv på det som klienten upplever. Vi har ett inre barnet-perspektiv där vi som terapeuter behöver ha kunskap och förståelse för hur ett barn i 6 års ålder tar emot det upplevda. Om klienten vid 34 års ålder fortfarande reagerar eller tolkar triggande situationer på samma sätt som en 6-åring då har vi något att bearbeta. Det här är oerhört befriande för klienten. Reaktioner som den väcker ju en hel del skam och är jobbiga att både erkänna och jobba med. När man fördelar och sorterar lite i det upplevda så kan man lättare reda ut och förändra sitt förhållningssätt. Det är inte alltid enkelt att se hur brett detta påverkar vårt liv och våra val. De flesta människor går runt och undviker eller söker upp vissa känslor eller personlighetsdrag, situationer eller relationer, helt omedvetet såklart. Men ändå, de förhåller sig till något obearbetat med jobbiga reaktioner så som ältande och även psykisk ohälsa som följd. Många går runt med en obefogat stark negativ självbild och dömer sig själv och andra alldeles för hårt, skapar drama och mår dåligt. Visst förtjänar vi att leva vårt liv efter våra egna autentiska premisser, tycker du inte? Det är slitsamt att hålla på att förhålla sig hela tiden. 

Så, nu jobbar ni parallellt med både nästa generation och med den förlorade föregångaren?

Jag tror helt enkelt att det är svårt att förändra det vi ännu inte förstår. Svaren till mig finns inuti mig men utan en terapeut som kan spegla eller ge mig det fulla perspektivet kan det bli svårt att nå fram.
Det går ju fint att ta en sak i taget. Man kan komma långt med det. Men, vill man fördjupa kärleken till sig själv så är det nog ändå bäst att verkligen lära känna sig själv och jobba lite med det man skäms över för att få helhetsbilden. Skam skapar en massa onödig förvirring. Det hjälper ju nästa generation att jag dealar med mina egna saker och inte för över dem på andra genom mitt sätt att inte kunna hantera mitt. Det är ju också en fin tanke att känna att man befriar och släpper taget om allt gammalt och ökar sin förståelse för de som levt före oss. Jag tror alla gör så gott de kan med den kapacitet de besitter. Kan man öka sin kapacitet så är ju det en positiv sak. 

Är era terapeuter perfekt utrustade med det fulla perspektivet menar du?

Jag önskar verkligen att jag kunde säga det. Det jag kan säga är att våra terapeuter måste arbeta med sig själv för att få lov att arbeta med andra. Detta skapar såklart en djupare kunskap om de verktyg vi arbetar med. Våra terapeuter bär också ett ansvar i att fortsätta uppmärksamma sina egna mönster och att ta handledning och gå i samtal. Sen förser vi dem med kunskap och praktisk erfarenhet i våra utbildningar. 
Vi arbetar hårt för att rusta våra terapeuter. Det bästa med vår skola är att de som söker sig hit var en genuin önskan om att bidra till andra människors välmående. Det fina är att dom redan kommer med massor av egen kompetens, ofta utan att veta om det. 
Vi tillhandahåller en mängd psykologiska teorier, verktyg och förhållningssätt för att trygga dem att nå längre och djupare. Vi ger dem möjligheten att själva uppleva det som klienten sen ska få gå igenom i sin terapiprocess. Det tror jag är viktigt. Jag har svårt att tro att vi kan lära ut något vi själva inte kan.

Tack! Nu tror jag att jag förstår mer om vad ni arbetar för på Grundstenar.

Så bra! Och undrar du över något mer kan du alltid kontakta oss med dina frågor. Vi arbetar ju såhär på Grundstenar Psykologik. Vill du träffa en terapeut eller coach med detta arbetssättet så är du varmt välkommen dit.