Vårt koncept är logiskt

 BAS

Dina val i livet baseras på dina erfarenheter från det att du var mycket liten fram tills idag. Synen på din omgivning är präglad av dina tidiga relationer där behovsrespons i form av trygghet har sin bas.

 

ReConnect

Dina tankar, reaktioner, känslor och beteende är även dem slipade och präglade av din dåtid. Genom att vrida och vända på nuvarande situation kan vi hitta mönster som tar oss närmare din sanning.

Nya möjligheter

Din framtid är kopplad till de val du gör idag. Dessa val är baserade på din erfarenhet och kommer i sin tur påverka din framtid. Genom att belysa din nutid kan vi bearbeta din dåtid och förändra din framtid. 

Psykologisk iscensättning – Ett samtal om våra inre förklaringsmodeller
Psykologisk iscensättning innebär att vi, ofta omedvetet, återskapar känslomässiga mönster från vår barndom i våra vuxna liv. Dessa mönster uppstår som försvarsmekanismer för att hantera svåra känslor och upplevelser, men kan i längden begränsa oss och leda till destruktiva beteenden (Freud, 1920; Bowlby, 1988).

Ett exempel på detta kan vara rädslan för att göra fel.
En person som bär på denna rädsla kan hantera den genom att undvika uppgifter där det finns en risk att misslyckas. Ironiskt nog kan detta även innebära att personen undviker att skaffa sig den kunskap som krävs för att lyckas, eftersom okunskap ger en legitim ursäkt att avstå. Detta skapar en självförstärkande cykel där undvikande beteenden skyddar individen från upplevd skam, men samtidigt hindrar utveckling och självförtroende (Brown, 2012).

På ett annat plan kan samma rädsla iscensättas genom att personen blir överdrivet kritisk mot andra. När någon annan gör fel triggas den egna skammen, vilket leder till att personen påpekar och korrigerar andras misstag – både för att bekräfta sin egen kompetens och för att undvika att behöva konfrontera sina egna osäkerheter. Stress kan ytterligare förstärka detta beteende, där personen tar över uppgifter av rädsla för att någon annan ska göra fel, vilket paradoxalt nog leder till ännu mer press och ansvar (Kabat-Zinn, 1990).

Dessa mönster kan ofta spåras tillbaka till uppväxten, där barnet lär sig att skam är jobbigt och måste undvikas. Om föräldrar har en stark rädsla för att göra fel och utvecklat försvarsmekanismer för att dölja sin skam, är det sannolikt att barnet internaliserar samma mönster. Detta kan resultera i antingen överdriven självkritik eller en stark tendens att projicera skammen på andra genom kritik och kontroll (Schore, 2003).

I terapi kan vi arbeta med dessa mönster genom att identifiera deras ursprung, förstå deras påverkan och gradvis förändra reaktionen på skam och misslyckanden. Genom mentalisering och exponering för känslor i en trygg miljö kan individen börja utveckla ett mer nyanserat och accepterande förhållningssätt till sig själv och sina misstag (Fonagy et al., 2002).
Unika upplevelser skapar unika iscensättningar

Våra psykologiska iscensättningar formas av våra personliga upplevelser, vilket innebär att ingen människa iscensätter sina inre konflikter på exakt samma sätt. Även om vi kan urskilja generella psykologiska försvarsmekanismer och återkommande teman i människors livsmönster, så är de individuella variationerna oändliga.
Vår perception av världen präglas av våra tidigare erfarenheter, relationer och emotionella minnen. Två personer kan ha varit med om liknande situationer men utvecklat helt olika sätt att hantera dem. Exempelvis kan en individ som upplevt en kärlekslös uppväxt iscensätta detta genom att undvika nära relationer, medan en annan istället söker bekräftelse genom att ständigt anpassa sig till andra.

Psykologiska studier visar att våra minnen och tolkningar av händelser är subjektiva (Kihlstrom, 2012). Inom anknytningsteorin (Bowlby, 1988) och schematerapin (Young, 2003) förklaras hur våra tidiga relationella erfarenheter skapar grundläggande livsteman, men även hur dessa teman tar sig olika uttryck beroende på personliga copingstrategier och omgivningsfaktorer.
Därför går det inte att applicera en färdig mall på en individ och förutsäga exakt hur den iscensätter sina mönster. Två personer med liknande barndomsupplevelser kan utveckla diametralt olika sätt att hantera känslor av rädsla, skuld eller otillräcklighet.

En terapeutisk process behöver därför alltid utgå från individens egen berättelse och utforska just dennes unika sätt att iscensätta inre konflikter.
I terapin arbetar vi med att identifiera dessa personliga mönster och hjälpa individen att bli medveten om sin iscensättning, så att denne kan börja skapa nya valmöjligheter istället för att omedvetet återskapa gamla, begränsande beteenden. Denna utforskande resa brukar upplevas som otroligt givande och upplyftande istället för jobbig och traumatisk. Många människor är rädda för att "öppna pandoras box" och ge sig in i självutforskande. Genom att arbeta med denna metod känns processen självklar och logisk.

I enskild terapi – att förstå och förändra sin egen iscensättning
I individuell terapi arbetar vi med att identifiera och förstå klientens personliga iscensättningar. Vi utforskar frågor som:

• Vilka återkommande situationer i ditt liv väcker starka känslor?
• Finns det mönster i dina relationer, där du upplever liknande konflikter eller känslor gång på gång?
• Hur kan dessa mönster vara kopplade till tidigare erfarenheter?

Genom att använda metoder som visualisering, inre barn- och delpersonlighetsarbete samt djupgående samtal kan vi arbeta med att förändra de känslomässiga reaktionerna och skapa nya sätt att agera i livet.

I utmattningsterapi – att identifiera iscensatta prestationsmönster
Många som drabbas av utmattning iscensätter djupt rotade mönster av prestation, ansvar och självkritik. I terapin utforskar vi exempelvis:

• Har du svårt att sätta gränser för att du lärt dig att vara "duktig" för att bli accepterad?
• Känner du skuld när du vilar, för att du iscensätter en uppväxt där prestation värderades högre än välmående?
• Har du svårt att be om hjälp eftersom du lärt dig att självständighet är det enda sättet att bli trygg?

Genom att arbeta med dessa teman kan klienten börja omförhandla sina inre krav och skapa en mer hållbar balans mellan prestation och återhämtning. Vi använder metoder som kroppsmedvetenhet, exponering av känslor och reflektion kring livsval.

I parterapi – att förstå varandras iscensättningar i relationen
I relationer iscensätter vi ofta våra mest grundläggande känslomässiga mönster – både de vi själva bär på och de vi omedvetet triggar hos vår partner. Exempelvis kan en person som är rädd för att bli avvisad iscensätta sin rädsla genom att bli anklagande, medan partnern iscensätter en undvikande anknytning genom att dra sig undan.
I parterapi hjälper vi par att:

• Förstå sina egna och varandras iscensättningar och hur de påverkar relationen.
• Identifiera vilka känslomässiga sår som triggas i konflikter.
• Lära sig nya sätt att kommunicera och bemöta varandras behov på ett tryggare sätt.

I coaching – att använda iscensättningen för att skapa förändring
Inom coaching används modellen för att identifiera begränsande övertygelser och beteendemönster som håller klienten tillbaka i sitt arbetsliv eller sin personliga utveckling.
Exempelvis:

• En person som alltid skjuter upp saker kan iscensätta en rädsla för att misslyckas.
• En ledare som har svårt att delegera kan iscensätta en upplevelse av att inte bli stöttad i barndomen.

Genom reflekterande frågor, målformulering och beteendeexperiment hjälper vi klienten att bryta dessa mönster och ta nya steg framåt.

Oavsett om vi arbetar i individuell terapi, utmattningsterapi, parterapi eller coaching, så hjälper vi klienten att identifiera och förstå sina iscensättningar. Genom att skapa medvetenhet, möta känslor och testa nya beteenden kan vi förändra gamla mönster och skapa mer medvetna och hållbara livsval.

Att omedvetet följa sina psykologiska iscensättningar kan bidra till psykisk ohälsa eftersom det leder till att vi gång på gång återskapar destruktiva mönster som orsakar stress, självkritik och emotionell smärta. 

Här är några sätt på vilka iscensättningar kan påverka vår psykiska hälsa negativt:

1. Upprepning av negativa erfarenheter
När vi iscensätter tidigare emotionella sår kan vi hamna i situationer som förstärker känslor av otillräcklighet, skam eller rädsla. Om vi exempelvis lärt oss att kärlek måste förtjänas genom prestation kan vi konstant överarbeta och bränna ut oss, vilket ökar risken för utmattning och depression (Crittenden, 2016).
2. Kronisk stress och ångest
Iscensättningar skapar ofta en inre konflikt mellan våra omedvetna känslor och våra medvetna mål. Exempelvis kan en person med en stark rädsla för att bli övergiven ständigt vara på sin vakt i relationer och tolka neutral eller positiv feedback som ett hot, vilket leder till ångest och stressreaktioner i kroppen (Siegel, 2012).
3. Begränsande självbild och låg självkänsla
När vi iscensätter roller som exempelvis "offret" eller "presteraren" kan vi cementera negativa självbilder. Någon som alltid tar på sig skuld för andras känslor kan utveckla en stark känsla av otillräcklighet, vilket kan leda till depression eller social ångest (Young, Klosko & Weishaar, 2003).
4. Självsabotage och destruktiva relationer
Om våra iscensättningar får oss att ständigt söka bekräftelse från otillgängliga personer, undvika möjligheter av rädsla för att misslyckas, eller vara självuppoffrande för att känna oss värdefulla, riskerar vi att skapa en livssituation som håller oss fast i smärtsamma mönster. Detta kan leda till känslomässig utmattning, hopplöshet och i vissa fall klinisk depression eller utmattningssyndrom (Van der Kolk, 2014).
5. Försvarsmekanismer blockerar läkning
När vi lever i en iscensättning är det vanligt att vi utvecklar försvarsmekanismer för att undvika smärtan i vårt ursprungliga sår. Någon som bär på mycket skam kan exempelvis använda perfektionism eller överkritik för att skydda sig själv från att känna sig otillräcklig. Dessa försvar kan skapa distans till andra människor, öka ensamhet och bidra till psykisk ohälsa (Fonagy, Gergely, Jurist & Target, 2002).

Hur bryter man dessa mönster?
För att undvika att iscensättningar leder till psykisk ohälsa behöver vi:

• Öka medvetenheten om våra mönster och förstå varför vi agerar som vi gör.
• Exponera oss/möta för de känslor vi försöker undvika genom iscensättningen, till exempel skam, sorg eller ilska.
• Arbeta med alternativa strategier för att hantera relationer och stress.
• Utforska nya sätt att agera i situationer där vi annars iscensätter våra sår.

Genom terapi och självreflektion kan vi börja skapa förändring och leva mer medvetet istället för att styras av våra omedvetna mönster.

Källor:

• Bowlby, J. (1988). A Secure Base: Parent-Child Attachment and Healthy Human Development. Basic Books.
• Brown, B. (2012). Daring Greatly: How the Courage to Be Vulnerable Transforms the Way We Live, Love, Parent, and Lead. Gotham Books.
• Fonagy, P., Gergely, G., Jurist, E. L., & Target, M. (2002). Affect Regulation, Mentalization, and the Development of the Self. Other Press.
• Freud, S. (1920). Beyond the Pleasure Principle.
• Kabat-Zinn, J. (1990). Full Catastrophe Living: Using the Wisdom of Your Body and Mind to Face Stress, Pain, and Illness. Delta Trade Paperbacks.
• Schore, A. N. (2003). Affect Regulation and the Repair of the Self. Norton & Company
• Kihlstrom, J. F. (2012). The Unconscious: Do We Really Know What We Think and Do? American Psychologist, 67(8), 574–583.
• Young, J. E., Klosko, J. S., & Weishaar, M. E. (2003). Schema Therapy: A Practitioner's Guide. New York: Guilford Press.
• Crittenden, P. M. (2016). Raising Parents: Attachment, Parenting and Child Safety. Routledge. 
• Siegel, D. J. (2012). The Developing Mind: How Relationships and the Brain Interact to Shape Who We Are. Guilford Press.
• Young, J. E., Klosko, J. S., & Weishaar, M. E. (2003). Schema Therapy: A Practitioner’s Guide. Guilford Press.
• Van der Kolk, B. A. (2014). The Body Keeps the Score: Brain, Mind, and Body in the Healing of Trauma. Viking.
• Fonagy, P., Gergely, G., Jurist, E. L., & Target, M. (2002). Affect Regulation, Mentalization, and the Development of the Self. Other Press.

"Vårt mål är att utbilda terapeuter och coacher med samma helhetstänk och i förlängningen 

bli nordens ledande centrum för integrativt arbete!"